Doooont shoooot

Ja och så tar man inte allt ordagrant da…men vist e den sötiiis

Stolt syster

Jag har väldens underbaraste lillesyster, visserligen är hon en tonårig med humörs svängningar som ibland förvånar även henne själv, men hon är godhjärtad och gullig som få. Många gånger har jag trott att hon som många andra ungdomar har blivit negativ påverkad av kändisbloggarna och massmedians bild av hur ungdomar och tjejer ska vara, men när man skrapar lite på ytan ser man vilken klok, målmedveten och stark tjej hon är. Jag är så stolt över my baby sister som sprider så mycket glädje och kärlek omkring sig. Duktig i skolan är hon oxå. Nämnde jag att jag är stolt???

Kär i kärleken

En liten gest som en oväntad besök med blommor kan betyda så oerhört mycket.

Julgran/Kärleksgran

I år finns julen hos mig också. Det är första gången jag har julgran hemma hos mig själv. Den här granen är en liten kärleksgran klädd med massa hjärtan och med kärlek. Det enda som saknar nu är julklapparna.

Uppskatta vad du har

Wow vilka underbara människor jag har omkring mig. Idag var en tuff dag, men varje gång jag tittade omkring mig såg jag omtanke och kärlek. Och de som inte kunde vara där visade sitt stöd genom samtal och sms. Det värmde så otroligt. Det finns inget nån kan säga eller göra för att underlätta smärtan däremot värmer det mer än ord kan beskriva när folk visar att de finns där.

När min pappa gick bort förlorade jag inte bara en pappa, jag förlorade även större delen av min vänskapskrets och ett par släktingar. Många vände ryggen till bara för att de inte viste hur de skulle agera, de som stod kvar sa att de inte viste vad de skulle säga, men de stod kvar. Det är det enda som betyder nått, jag bryr mig inte om vem som hade finaste tröstorden att säga, jag bryr mig om alla de som stod bredvid mig när det blåste emot.

Jag har ifall lärt mig att uppskatta de jag har omkring mig, jag talar om vad jag känner och jag gör det ofta. Jag snålar inte på kärleken jag har inom mig, den finns till för att spridas. Man vet inte vad morgondagen har med sig, inget är garanterad här i livet. Jag omger mig med de jag älskar och de som älskar mig tillbaka.

Tack alla underbara som har följt med oss på vår svåra resa de senaste två åren. Det är vänner som ni som gör livet gladare. Familjen fick även en julklapp som fick våra tårar att forsa, 1200kr (2 timmars forskning) skänktes till hjärt- och lungforskningen i pappas namn.

Saknar dig

Ja nu har det gått två år. Vid den här tiden för två år sen låg jag lycklig i min säng för första natten sen pappas operation. Han hade vaknat upp efter ett par dagar i koma, han hade tagit igen sig så otroligt snabbt att alla på sjukhuset var imponerade av honom och hans styrka. Han skojade och pratade med oss, han sa att han ville gå hem redan imorn och läkare hade sagt att om han mår lika bra imorn ska han få gå ner till sin avdelning från intensiven. Vi va helt överlyckliga, för första gången sen operationen hade läkaren gett oss hopp om en morgondag. Pappa sa; imorn ska jag gå i koridorerna. Det fick han inte göra den här dagen, men han hade planer för morgondagen. Sån var min pappa, han hade alltid planer för morgondagen.

Han sa till oss att han älskar oss, vi sa att vi älskar honom, förväntansfull och glad lämnade vi sjukhuset och lovade att vi skulle vara tillbaka hos honom vid lunchtid dagen efter. Jag längtade, jag var överlycklig, inte nog med att vi nu viste att pappa inte hade blivit förlamad av en stroke, vi viste att han var sig själv och redan på bättringsväg. Jag längtade redan efter att han ska få komma hem.

Vid den här tiden låg jag överlycklig i min säng och berättade stolt till min vän om hur min pappa vaknade, hur jag och min syster bad han vifta på sina tår om han kunde höra oss och hur våra tår forsade ner av glädje när han viftade på tårna. Jag berättade om hans första ord och hur snabbt han under dagen samlade på sig mer och mer kraft. Hur han började skoja med oss och berätta om sin upplevelse. Jag va i full fart med att stolt och lycklig berätta om min förebild när jag fick ett sms. Ett jävla sms som förändrade hela mitt liv. Det stod; Hans hjärta har stannat.

Saknar ord för hur mycket jag saknar dig. Jag saknar dina skämt och skratt, din värme och kärlek. Jag skulle kunna ge ALLT för att få tillbaka dig pappa. Det är otroligt hur en persons bortgång kan göra hela familjen handikappad. All balans försvinner, allas roller och platser kastas om. Tryggheten om familjens varaktighet försvinner och den ständig rädsla om att förlora ytterligare en familjemedlem gör vardagen smärtsam. Det gör ont att se smärtan i mina systrars och min mammas ögon. Jag önskar jag kunde göra nåt för att underlätta det hela för de, känner mig så maktlös och liten.  

Imorn börja vi med att mötas hos oss för att sedan gemensamt åka till pappas grav, sen går vi alla hem till oss där det serveras lite mat. Uppskar att så många vill visa sitt stöd inför den här dagen. Det är synd att de som borde vara närvarande inte dyker upp i år heller. Lite förväntat men vi (familjen) hoppades ändå på att de skulle komma till oss i år, men jag har hellre fullt omkring mig med de som vill finnas där än de som borde men inte genuint vill.

Nedräkning…

Nu är det inte mycket kvar utav året och snart är det dags att titta tillbaka och se hur det gångna året har sett ut och så sätta upp nya mål och planer inför det nya året.

Saknaden gör ont…

På lördag är det exakt 2år sen pappa gick bort. De senaste veckorna har han vart mer närvarande än någonsin. Vad jag än gör så finns han där i mina tankar. Jag exakt vet vad han skulle säga vid varje situation som uppstår. Jag ser han framför mig, jag hör han, jag ser hans leende, hur hans tjocka mage gungar när han skrattar, hans kärleksfulla varma ögon. Jag saknar han så otroligt mycket.

Kan fortfarande inte fatta att han är borta, det är fortfarande en konstig tanke. Hans sista dagar återuppspelas i mitt huvud gång på gång och jag önskar verkligen nått kunde ha gjorts annorlunda så att han skulle kunna få vara kvar. Läkaren hade sagt att om  han inte hade opererats hade han haft max två år kvar att leva, det innebär att vi hade fått ha kvar vår pappa fram tills nu. Min lilla syster hade inte behövt gå igenom den här smärtan vid 13års ålder, hon hade fått ha en pappa fram tills 15års åldern istället.

Vad skulle jag inte ha gjort för att få umgås med min pappa två år till, få skjuta upp smärtan i två år. Om han inte hade gått igenom operation och gått bort nu istället hade vi tänkt tvärtom, att om han hade opererat sig så hade han fått leva i många många år till. Men jag kan ändå inte låta bli önska att han inte hade opererats och fått två år extra.

Om vi hade fått två år till hade jag sett till att umgås med honom ordentlig, lyssnat på hans livshistoria igen och igen, jag hade pussat och kramat han en massa. Jag hade sagt till han hur mycket han betyder för mig och hur stolt jag är över han, jag hade sagt till han att allt han har lärt mig genom åren har fastnat, jag skulle se till att vi åker på en sista familjesemester tillsammans. Jag skulle se till att han hade förstått hur älskad och uppskattat han är.

I miss U

Jag är riiiik

Nej, nu pratar jag inte om pengar, jag pratar om vänner, goda vänner. De som finns där när det tar emot. De som bryr sig om hur jag mår och vill att jag ska vara glad. Det är underbart att ha sånna vänner.Ja, jag är rik på goda vänner. Jag är en rik student