Nu har jag varit i Lungalunga i över en vecka. Jag är så glad över att få vara här och få dela med mig av det jag kan och få ta del av så många nya människors liv. Hittills har min tid här varit väldigt givande och då har jag inte kommit igång med mitt arbete ordentligt än.
Jag bor i en liten bungalow med halmtak. Den är möblerad med en stor säng i mitten, en bokhylla där jag har lagt mina kläder och sen har vi toaletten och badrummet. Vi har elektricitet men ingen rinnande vatten. Toaletten är ett hål i marken och i badrummet har jag två hinkar vatten som jag får fylla på vid behov. Mina två fönster saknar glas, de består av galler och nät med en gardin som hänger och täcker för. På nätterna känns det som att sova ute i naturen, man hör allt som händer där utanför, grodorna, gräshopporna, syrsorna, musiken som spelas i baren vid marknaden osv. Jämfört med hur många här i byn bor är det här lyx. Många bor i enkla lerhyddor med halmtak.
Jag har under den här veckan som gått, åkt till de olika stationerna för att se hur de jobbar med undervisningen, vad de behöver hjälp med och hur jag kan hjälpa till. Jag har berätta lite kort om mig för kvinnorna, vem jag är och vad som fått mig att åka hit och de har alla berätta om sig själva. Alla har varit nyfikna och ställt massvis med frågor. Det som har intresserat kvinnorna mest av allt är att jag är 29år ogift och inte har barn än. Här är det väldigt ovanligt. De flesta jag träffar i min ålder har redan 4-7 barn. De tycker det är fascinerande att jag har valt att inte gifta mig tidigt. Därför bad kvinnorna mig om att träffa deras döttrar för att berätta om fördelarna med att inte gifta sig tidigt och även hur man uppnår sina drömma. Jag ser verkligen fram emot det. Det kommer komma flickor från tre olika byar för att få delta i detta.
Den här byn är väldigt liten och de är inte vana vid mzungos, vita människor, så när de väl ser en vill de gärna komma fram, prata och skaka hand. När jag går på marknaden stirrar ALLA på mig, barn älskar att prata med mig, de kan springa fram och kram mig och sen lika snabbt springa iväg igen. Många på marknaden vet redan vad jag heter, trots att jag aldrig har sagt det till de, så när jag går där hör jag mitt namn lite här och var, jag går runt och hälsar på alla. Jag blir alltid jätte glad när jag träffar kvinnorna från lektionerna på marknaden.
Marknaden är ganska liten, det är en kort gata som man har gått igenom på mindre än 3minuter, vilket jag tycker är väldigt synd eftersom jag gillar att gå på marknaden. Överallt har alla placerat ut det de säljer på stånd som har halmtak, det kan vara frukt, grönsaker, tyger, kläder, flipflopps. Lite här och var finns det stånd där de spelar musik som hörs genom hela marknaden. Folk hänger vid stånden och umgås med varandra i timmar. Det är en mysig atmosfär. Jag går dit två gånger om dagen de dagar då jag jobbar och inte har planerat utflykt.
Jag har fått träffa många nya människor, fått höra många olika öden och historier, fått se hur folk lever, hur de jobbar. Många av de beundrar jag stort för det hårda arbete de utför, idéer de har för att utveckla sin business och hur de ser till att lyckas med så få medel. Folk är så generösa trots att de har väldigt lite. Det är beundransvärt.
